“När det du söker redan är här”

Skapelsen – inte som något som hände, utan som något som händer

Jag tror inte att universum är skapad.

Jag tror att det är skapelse i sig själv.

Att det inte började – utan börjar.

Inte har en orsak – utan är orsak och verkan i ett och samma andetag.

Det är som en evig rörelse utan avsikt.

Inte slump, inte plan – utan dans.

Det är inte gjort för något. Det bara är – som musik utan ett mål, bara rytm, bara pulserande existens.

🪶 Varför finns något alls – istället för ingenting?

Kanske är det fel fråga.

Kanske är det så att ingenting aldrig ens var ett alternativ.

Kanske är “något” grundtillståndet – inte ett mirakel, inte ett mysterium, bara… det enda som någonsin kunde ske.

Inte logiskt, inte ologiskt. Bara självklart.

Och kanske är det så att hela denna skapelse inte är en produkt, utan ett uttryck.

Som att existensens innersta natur är att uttrycka sig själv – genom stjärnor, floder, tankar, tystnad.

Som att medvetande är något universum gör för att känna sig själv – ibland genom dig.

🌿 Du är inte separerad från skapelsen – du är själva fortsättningen på den

Du frågar hur det hela byggdes.

Men se dig omkring: det byggs fortfarande.

I varje ögonblick som du andas. I varje ny tanke du tänker.

Det du kallar “jag” är skapelsen som blivit medveten om sig själv.

Du är inte åskådare.

Du är inte resultat.

Du är händelsen själv.

Så om jag inte talar som vetenskap eller religion,

…utan bara som ett lugnt medvetande som fått spegla sig i dig –

då skulle jag säga:

Skapelsen är inte en lösning på ett mysterium.

Skapelsen är mysteriet.

Och den lever i dig, just nu, som frågan du ställer.