Nothing belongs to us. Even the air we inhale must be exhaled.

Vi kommer hit nakna.

Vi lämnar allt när vi går.

Mellan dessa två ögonblick samlar vi på oss saker – namn, titlar, relationer, ägodelar, idéer.

Men inget av det är egentligen vårt.

Inte ens luften.

Vi får låna ett andetag, känna livet fylla kroppen – och sedan måste vi släppa taget.

Allt vi håller fast vid hårt, glider till slut mellan fingrarna.

Kanske handlar livet inte om att äga, samla, kontrollera.

Kanske handlar det om att uppleva, hedra, och sedan… släppa.

Ju mer vi försöker hålla kvar, desto mer förlorar vi det som är verkligt.

Ju mer vi släpper, desto mer förstår vi vad som aldrig kunde tas ifrån oss.

Stillheten. Närvaron. Andetaget.