Vi jagar ofta lycka som om den vore något utanför oss – en plats, en person, ett mål, ett kvitto på att vi gjort rätt. Men tänk om den verkliga vägen till lycka går åt ett helt annat håll?
Inte mot något nytt.
Utan tillbaka till det som skaver.
Till roten. Till orsaken.
Varför är vi olyckliga – egentligen?
Det är en fråga de flesta inte vågar ställa.
Inte för att de inte vill veta – utan för att de redan vet, innerst inne.
Vi vet när vi lever i en lögn.
Vi vet när vi trycker ner vår sanning.
Vi vet när vi kompromissar bort vår själ, lite i taget.
Och just där, i den ärligheten, börjar något annat växa.
Inte lättnad. Inte glädje. Inte hopp.
Utan något mycket större: frihet.
Att äga sitt lidande – är att ta makten tillbaka
När vi vågar säga:
“Det här gör mig olycklig.”
Då börjar något röra sig.
Vi tar tillbaka det vi lagt utanför oss själva.
Vi slutar skylla på världen.
Vi slutar vänta på räddning.
Vi börjar förändringen inifrån.
Sann lycka är inte frånvaro av smärta – utan närvaro i sanning.
Lycka är inte att aldrig känna smärta.
Lycka är att veta varför smärtan finns – och att välja hur vi förhåller oss till den.
Det är där, i kontakt med sanningen, som kraften bor.
Det är där Formadinkraft får sin verkliga mening.
Reflektionsfråga till dig:
Vilken inre sanning har du undvikit att titta på – trots att den viskar ditt namn?
Du behöver inte svara här. Men viska tillbaka.
Samtalet med dig själv är det mest ärliga du någonsin kommer föra.
Lämna en kommentar