Vi bär alla på ett förflutet. Händelser vi inte valde, beslut vi ångrar, ord vi aldrig sa — eller sådana vi önskar att vi kunnat ta tillbaka. Det är lätt att fastna där, i början av berättelsen. I det som redan har skrivits.
Men sanningen är: vi har ingen makt över det förflutna. Vi kan inte gå tillbaka och skriva om första kapitlet. Vi kan inte radera smärtan, misstaget, missförståndet eller det som blev tyst när det borde ha blivit talat.
Men vi har något mycket större än så.
Vi har nuet. Och med det – förmågan att förändra slutet.
Du står inte där du en gång stod. Du är inte längre samma person. Även om såren fortfarande gör sig påminda, bär du nu vishet som du inte hade då.
Du har styrkan att välja ett nytt spår.
Att resa dig, även om benen darrar.
Att tala, även om rösten är sprucken.
Att börja skriva från exakt där du är – och låta slutet spegla vem du blivit, inte vem du var.
Det kräver mod. Inte för att göra om det som varit – utan för att acceptera det, och sedan skapa något nytt.
Att säga:
“Ja, så började det. Men det är inte där det slutar.”
Oavsett hur långt du har gått i fel riktning, kan du stanna upp, vända om, och påbörja en ny stig.
Oavsett hur trasigt det känns, finns det fortfarande en väg framåt som bär helande.
Det är aldrig för sent att börja om.
Och det är aldrig för sent att avsluta din berättelse med kraft, värdighet och sanning.
För även om du inte kan förändra början —
kan du, precis härifrån,
börja skriva ett helt annat slut.
FormaDinKraft 
Lämna en kommentar