Det finns en annan ironi i livet.
Ju mer vi söker efter svar, desto fler problem tycks vi få.
Dostoevsky skrev att när vi slutar jaga efter sanningar, när vi bara låter livet vara, då försvinner många av våra bekymmer. Buddha sade det på sitt sätt: lidandet föds när vi klamrar oss fast. Släpper vi taget, blir det lättare att andas.
Det låter nästan motsägelsefullt.
För samtidigt är det ju nyfikenheten som har tagit oss framåt – både som individer och som mänsklighet. Einstein kallade nyfikenhet sin största styrka. Filosofin, vetenskapen, konsten – allt börjar i viljan att veta mer.
Så vad ska vi göra? Ska vi söka, eller ska vi släppa taget?
Kanske är svaret att båda sidor är sanna.
Att ibland måste vi söka, undersöka, lära, ifrågasätta – för att växa. Men ibland måste vi också våga vara stilla, släppa behovet av att förstå, och bara leva.
För ett liv utan nyfikenhet blir fattigt.
Men ett liv utan förmågan att släppa taget blir tungt.
Balansen ligger kanske inte i att välja sida, utan i att känna när det är dags att söka, och när det är dags att bara vara.
Lämna en kommentar