Vi kallar det ofta tur.
Att vara på rätt plats vid rätt tid. Att just den idén, just det mötet eller just den stunden ledde till något större.
Men kanske är det inte tur som väljer oss — utan vi som, med tiden, lär oss att stå på den plats där turen kan hitta oss.
Jag har länge funderat på det som Daniel Kahneman beskriver:
hur mycket av framgång egentligen handlar om slump och tajming, inte bara skicklighet.
Det finns människor som verkar ha ett osynligt flöde på sin sida.
Deras idéer får fart, deras projekt hittar rätt väg, deras beslut landar precis i rätt ögonblick.
Och andra… arbetar lika hårt, men vinden blåser inte riktigt åt deras håll.
Så vad skiljer dem åt?
Kanske inte turen i sig.
Kanske handlar det om förberedelse.
De som “har tur” har ofta tränat sitt seende, sin lyhördhet, sin rytmkänsla.
De märker subtila skiftningar i människor och i tiden.
De har stått där ute länge, ibland i tystnad, och låtit världen tala till dem.
När möjligheten kommer, känner de igen den — inte för att de visste, utan för att de var redo att lyssna.
Louis Pasteur sa: “Chance favors the prepared mind.”
Turen gynnar det förberedda sinnet.
Jag tror att det är där nyckeln finns.
Inte i att vänta på slumpen, utan i att bygga sin skicklighet, sitt tålamod och sin närvaro tills tajmingen en dag kliver fram som ett eko av allt man redan gjort.
Den stunden när insidan och utsidan möts.
När världen är redo för det du bär på.
Så jag tror inte längre på tur i sin gamla mening.
Jag tror på synkronicitet – punkten där förberedelse möter flöde.
Där du inte jagar tajming, utan följer rytmen.
Och när du gör det, när du står där med öppna händer och ett klart sinne –
då är det inte du som hittar turen.
Det är turen som hittar dig.
Lämna en kommentar