Inre frid hänger nära samman med vår förmåga att välja vad vi ska ignorera.”
Vi lever i en tid där nästan allt försöker fånga vår uppmärksamhet. Nyheter, åsikter, kommentarer, notiser, människor som vill bli hörda och problem som plötsligt känns viktigare bara för att de är högljudda. Det är lätt att tro att vi måste förhålla oss till allt, svara på allt och förstå allt.
Men kanske är det just där vi förlorar en stor del av vårt lugn.
Att ignorera något behöver inte betyda att man är likgiltig. Det kan lika gärna vara ett medvetet val. Ett sätt att förstå att vår energi är begränsad och att det vi ger uppmärksamhet också får en plats inom oss.
Vissa människor behöver inget svar. Vissa kommentarer behöver ingen förklaring. Vissa konflikter behöver inte vinnas och vissa problem behöver faktiskt inte bli våra.
Det tar tid att lära sig den skillnaden, eftersom vi ofta har fått lära oss att uppmärksamhet är samma sak som ansvar. Men så är det inte alltid. Man kan se något utan att bära det. Man kan höra en åsikt utan att göra den till sin egen. Man kan förstå att någon är arg utan att själv gå in i ilskan.
Jag tror att en del av mognaden ligger just där. Inte i att skapa ett liv utan störningar, för ett sådant liv finns knappast, utan i att bli bättre på att avgöra vilka störningar som faktiskt förtjänar vår tid.
Inre frid handlar därför kanske mindre om att världen blir tyst och mer om att vi själva blir bättre på att välja vilka röster vi lyssnar på.
För allt som ropar efter din uppmärksamhet har inte rätt till den.
FormaDinKraft 
Lämna en kommentar