Lite galenskap behövs för att bli fri

”En människa behöver lite galenskap, annars vågar hon aldrig skära av repet och bli fri.”
— Nikos Kazantzakis

Det finns något befriande i det här citatet, just för att det säger högt det många av oss redan anar men sällan vågar erkänna. De flesta människor vill ha frihet, men långt ifrån alla är beredda att göra det friheten faktiskt kräver. För frihet handlar inte bara om att få mer utrymme, mer tid eller fler möjligheter. Den handlar också om att lämna något bakom sig. Och där blir det svårt.

Det där repet som Kazantzakis talar om är sällan ett riktigt rep. Ofta är det trygghet, gamla vanor, andras förväntningar eller rädslan för att göra fel. Ibland är det ett jobb man har vuxit ur, ibland en relation, ibland en identitet man har burit så länge att man inte längre vet vem man skulle vara utan den. Repet håller oss fast, men det gör det inte alltid på ett tydligt eller dramatiskt sätt. Tvärtom. Det håller oss ofta kvar genom att viska att det är klokast att vänta lite till.

Det är därför citatet talar om galenskap. Inte som destruktivitet, utan som modet att göra det som från utsidan kan se orimligt ut. Att byta riktning när andra tycker att man borde vara nöjd. Att lämna det välbekanta utan att ha alla svar. Att välja ett liv som känns mer sant, även om det verkar osäkrare. Den sortens beslut ser nästan alltid lite galna ut för den som själv inte står inför dem.

Jag tror att de flesta avgörande steg i livet innehåller just den där lilla dosen galenskap. Inte för att de är oansvariga, utan för att de inte kan räknas ut helt med logik. Om vi väntar tills allt känns säkert, tydligt och riskfritt kommer vi i många fall att stå kvar exakt där vi redan står. Vissa dörrar öppnas först när vi har bestämt oss för att gå, inte innan.

Det betyder förstås inte att varje impuls ska följas. Allt som känns rebelliskt är inte frihet, och allt som bryter mot det gamla är inte automatiskt rätt. Men ibland använder vi ord som realism, ansvar eller tålamod när det vi egentligen menar är rädsla. Vi kallar det att vara förnuftiga, när vi i själva verket bara inte vågar skära av repet.

Kanske är det därför det här citatet träffar så rätt. För det påminner oss om att frihet sällan börjar i perfekta planer. Den börjar ofta i ett beslut som känns lite för stort, lite för tidigt och lite för skrämmande. Ett beslut där en del av oss tvekar, men där en annan del redan vet.

Och kanske är det just där, i den där lilla galenskapen, som livet faktiskt börjar öppna sig.